När natten kommer...
När natten kommer
lägger jag mitt huvud mot marken och gråter
jag kan inte drömma, jag kan inte sova
den branta trappan av känslor
leder ner till ett vansinne.
När natten kommer
går mitt hjärta sönder och börjar blöda
jag kan inte röra mig, jag hör inte
änglarna som kärleksfullt skulle leda mig
tillbaka till trygghetens famn.
När natten kommer
är himlen svart som bläck och det är kallt
stjärnorna lyser vilt och så starkt
de hånar min smärta,
de skrattar, de skäller på mig
de vet att min själ har sålts
till mörkret.
När gryningen kommer
ska de finna
en skiss där jag en gång låg
och under en blå,
sammetsmjuk himmel
skall stjärnorna föralltid sörja mig.
Jag minns inte...
...men det sades att jag dog den våren...
